theelephantes.blogg.se

Jag sitter här och känner mig så himla ledsen och så himla glad på samma gång. Jag tänker att det finns så mycket som är viktigare än skitsakerna som vi oroar oss för. Människor som verkligen far illa. Och det innebär såklart inte att vi inte får må dåligt eller vara ledsna över "skitsakerna" (som kan vara nog så överjävliga).
Samtidigt blir jag så glad över alla som verkligen gör något fint för sina medmänniskor. Man kan välja att se på "välgörenhet" hur man vill. Att det inte borde behövas för ingen ska behöva fara illa eller ha det dåligt ställt, eller att det är en egoistisk handling (vi mår bra av att göra goda gärningar=egoism). Etc. Men jag väljer att se det som  något fint och bra.

Jag kommer inte köpa dyra julklappar i år (heller). Jag kommer att slösa mycket pengar på mat, mys och sånt. Och på all jädra skitvälgörenhet jag hittar. Cancerfonden tror jag. Och läkare utan gränser. Och så vill jag skänka nåt till nån julklappsinsamling. Vi har det ändå alldeles för bra ibland när vi tänker efter. Bättre att ta sig en funderare och dra sitt strå till stacken när det gäller  att skapa ett samhälle som alla kan leva och trivas i. Jag har nog någon sak eller peng jag kan avvara till förmån till nån som inte har det.

 

Nu ska jag presentera det flummeri jag pysslat med (haha skämt å sido) under min praktik för ledningsgruppen. Totalt oförberedd. Trött, tankspridd. Det kommer bli en massa ordbajseri. Som vanligt. Det blir nog bra. Har ju inte hunnit förbereda så mycket. Har liksom fokat på annat, själva uppgiften. Alldeles för kort tid med 5 veckors praktik... parallellt med litteraturläsning och andra uppgifter? Sic. Nä, nu kör vi. Hejs!