Tvättstuga...
Men vafaaan. Så går dörren till tvättstugan i baklås.
Min planering som såg ut som så att jag slänger in det sista i torktularen, så kan jag ta en sväng med hunden medan det torkar, och så plocka in det när jag kommer hem igen. Men nähä.
Jaja. Det var fortfarnde kontorstid hos Castor och jag fick tag på vaktmästaren med en gång (ingen väntetid i telefon ens!) och han skulle komma om "40 minuter??" "Ja... eller jag kan snabba på det litegrand, 10 minuter."
Min planering som såg ut som så att jag slänger in det sista i torktularen, så kan jag ta en sväng med hunden medan det torkar, och så plocka in det när jag kommer hem igen. Men nähä.
Jaja. Det var fortfarnde kontorstid hos Castor och jag fick tag på vaktmästaren med en gång (ingen väntetid i telefon ens!) och han skulle komma om "40 minuter??" "Ja... eller jag kan snabba på det litegrand, 10 minuter."
+ att jag lycklingtvis inte jobbar klockan 16 idag (klockan var 15 när jag upptäckte det här lilla bakslaget, hade blivit lite stressigt). Synd bara att någon har tvättiden efter mig... hoppas jag hinner torka kläderna ändå... och att Athena förlåter mig för att hennes eftermiddagspromenad dröjer... Nu gick solen i moln också, så det var ju typiskt...
Men jaja, hörni, det löser sig.
Alltså. Förstår ni hur det skönt det känns att faktiskt inte bryta i hop i en sådan här situation. Klart jag blir sur och irriterad först, men det går över. Snabbt. Det hade det inte gjort för ett par år sedan ska jag säga, där kunde jag få ett raseriutbrott om jag spillde kaffe och sedan var hela dagen förstörd, jag skojar inte.
Kul det här med stress. Tack gode jävla gud att det inte gick längre än det gjorde, jag hade ju varit ett vrak nu i sådana fall. Jaja, jag jobbar vidare på det här med att reagera normalt på bakslag igen. Varenda dag. Och jädrarimig så blir det bättre! :)
Nu ska jag kika hur det går med dörrjäkeln...
Läjter!
Alltså. Förstår ni hur det skönt det känns att faktiskt inte bryta i hop i en sådan här situation. Klart jag blir sur och irriterad först, men det går över. Snabbt. Det hade det inte gjort för ett par år sedan ska jag säga, där kunde jag få ett raseriutbrott om jag spillde kaffe och sedan var hela dagen förstörd, jag skojar inte.
Kul det här med stress. Tack gode jävla gud att det inte gick längre än det gjorde, jag hade ju varit ett vrak nu i sådana fall. Jaja, jag jobbar vidare på det här med att reagera normalt på bakslag igen. Varenda dag. Och jädrarimig så blir det bättre! :)
Nu ska jag kika hur det går med dörrjäkeln...
Läjter!
Kommentarer
Trackback