Identitet
Idag har jag funderat mycket på identitet... vet inte om det var för något jag drömde eller vafan som satte fröet till de tankarna. Tänker tillbaka sisådär en 6-7 år (fast det känns skitmycket, 6 år? Men jop, det är 6 år sedan jag var 18. Jag levde ett helt annat liv. Vet inte om jag var lyckligare. Det trot jag inte. Jag var inte missnöjd, inte alls, älskade livet (det gör jag nu också), men mycket friare, inte samma anvar. Den biten kan jag sakna. Ibland tänker jag "undrar när jag blir vuxen?" och idag slog det mig. Jag är vuxen. Vuxen och tråkig. Inbland känns det så. Samtidigt älskar jag tryggheten, är nog lugnare idag än jkag någonsin varit. Men ja. Jag saknar mitt 18-åriga jag ibland. Ibland behöver jag släppa mitt planeringsbehov tror jag. Tjejer, jag vill verkligen verkligen bara dra iväg på en helcrazy partykryssning någon gång, det hade varit awsome. Bara över en helg.
Jag får som sagt sådana här ryck. Saknar impulsiviteten spontaniteten, ansvarslösheten och friheten. Men så är det, jag har jobb, plugg, sambo, djur, bostadsrätt... sådant som kräver lite ansvar. Ansvar och hänsyn. Kan inte bara lämna allt och dra. Och det vill jag inte heller, inte för allt i världen. Men jag behöver lite äventyr ibland. Om bara för en helg. Kanske därför jag drogs (och dras) till det militära. Efter en helg i uniform uppskattar man det enkla i livet, som en säng, torra byxor och rinnande vatten. Ja.....
Jag älskar mitt liv. Men ibland är det trist att välhja. Och ibland behöver vi inte. Ibland kan vi ha kakan OCH äta den. Så det så.
En annan sak jag saknar är träning. Insåg på gymmet igår att FYFAN vad otränad jag är. Jag började spela fotboll när jag var 6 år. Jag har spring-priser från 1997. Jag har ridit, spelat forboll, sprungit, rört på mig sedan jag var liten. Jag hade inga problem alls att spela match i 90 minuter (mitt-mitt, dvs, spring arslet av dig på hela planen) för så lite som 5 år sedan. Innan jag skulle mönstra och rycka in, 2009-2010, kunde jag tillbringa 1,5 timme på gymmet på förmiddagen och träna fotboll lika länge på kvällen. 5-6 dagars träning i veckan var inget ovanligt och inga problem (observera dock at jag varierade träningen, både gällande intensitet och slag, för att inte köra slut, varken på mig själv eller en specifik muskelgrupp). Idag går det i perioder. En bra period blir det medelhård träning3 gånger i veckan. En dålig period kan det gå 1-2 månader med enbart promenader. (Tack gode gud för att jag har hund som "tvingar" ut mig.)
Det jag ville komma till i alla fall. Är att jag saknar träningen. Saknar att vara vältränad. Att orka. Att vara stark. Behöver inte superkondition igen, men vill inmte behöva se mig själv som en otränad slöhög heller. Det känns inte som jag. Så nu räcker det med det. Nu är det träning på schemat. Annars jävlar får jag med mig själv att göra.
Jag får som sagt sådana här ryck. Saknar impulsiviteten spontaniteten, ansvarslösheten och friheten. Men så är det, jag har jobb, plugg, sambo, djur, bostadsrätt... sådant som kräver lite ansvar. Ansvar och hänsyn. Kan inte bara lämna allt och dra. Och det vill jag inte heller, inte för allt i världen. Men jag behöver lite äventyr ibland. Om bara för en helg. Kanske därför jag drogs (och dras) till det militära. Efter en helg i uniform uppskattar man det enkla i livet, som en säng, torra byxor och rinnande vatten. Ja.....
Jag älskar mitt liv. Men ibland är det trist att välhja. Och ibland behöver vi inte. Ibland kan vi ha kakan OCH äta den. Så det så.
En annan sak jag saknar är träning. Insåg på gymmet igår att FYFAN vad otränad jag är. Jag började spela fotboll när jag var 6 år. Jag har spring-priser från 1997. Jag har ridit, spelat forboll, sprungit, rört på mig sedan jag var liten. Jag hade inga problem alls att spela match i 90 minuter (mitt-mitt, dvs, spring arslet av dig på hela planen) för så lite som 5 år sedan. Innan jag skulle mönstra och rycka in, 2009-2010, kunde jag tillbringa 1,5 timme på gymmet på förmiddagen och träna fotboll lika länge på kvällen. 5-6 dagars träning i veckan var inget ovanligt och inga problem (observera dock at jag varierade träningen, både gällande intensitet och slag, för att inte köra slut, varken på mig själv eller en specifik muskelgrupp). Idag går det i perioder. En bra period blir det medelhård träning3 gånger i veckan. En dålig period kan det gå 1-2 månader med enbart promenader. (Tack gode gud för att jag har hund som "tvingar" ut mig.)
Det jag ville komma till i alla fall. Är att jag saknar träningen. Saknar att vara vältränad. Att orka. Att vara stark. Behöver inte superkondition igen, men vill inmte behöva se mig själv som en otränad slöhög heller. Det känns inte som jag. Så nu räcker det med det. Nu är det träning på schemat. Annars jävlar får jag med mig själv att göra.
Kommentarer
Trackback
