Den här bloggen handlar inte om elefanter. Men jag visste inte vad jag ville döpa den (bloggen) till. Sedan snubblade jag över lite Salvador Dalí-målningar och då ville jag döpa den till The Persistence of Memory. Det kändes poetiskt och bra. Men det var så långt. Så den fick heta The Elephantes. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Elephants
Men det är som sagt inte vad den handlar om.
<3
Tänkte kika in bara och säga att jag älskar mitt liv.Jag är precis där jag vill vara. Läget är stabilt på alla fronter och jag ser tusen möjligheter i framtiden.Tog precis ett kvällsdopp i havet. Promenerade 100 meter upp till sommarhuset och stoppade i mig de sista jordgubbarna, plockade 400 meter härifrån.Jag har aldrig levt ett liv i ekonomisk överflöd, mina föräldrar skildes när jag var 6 år, mamma jobbade 75%, vi flyttade 40 mil från vänner och trygghet och jag har kännt mig så himla vilsen ibland. Men här, ett stenkast från havet i det röda huset med vita knutar och mossig gräsmatta kan jag andas in, känna lugnet och utan ansträngning minnas hur lyckligt lottad jag är.Jag jobbar precis varenda dag till och med den 1 augusti, men det gör inget för jag trivs med mitt jobb och alla andra bitar bara faller på plats.Alla människor runt omkring mig, alla val, små och stora, de känns så bra och så rätt och jag är så glad. Harmonisk, lugn, lycklig.Livet är fullt av skit, men vad gör det när man kan tvätta? Nu; läsa bok och sova.
Nu; läsa bok och sova.