Den här bloggen handlar inte om elefanter. Men jag visste inte vad jag ville döpa den (bloggen) till. Sedan snubblade jag över lite Salvador Dalí-målningar och då ville jag döpa den till The Persistence of Memory. Det kändes poetiskt och bra. Men det var så långt. Så den fick heta The Elephantes. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Elephants
Men det är som sagt inte vad den handlar om.
Typiskt
Ni kanske inte visste det, men jag känner många personer som är bra att känna. Min svärmor är massageterapeut till exempelt. Mycket praktiskt.Bland annat känner jag den fantastiska personen navet-tjejen. Hon som jobbar i kiosken på navet. Förutom att hon inte gör det längre. Nu är hon administratör på nåt jävla skadedjur-bekämpnings-företag. Till saken hör att navetkiosken numera är ombyggd och säljer GUDOMLIGT GODA POMMES (Sebastian tycker att de smakar kartong, men honom lyssnar vi ju ändå inte på).Jag som såg värsta drömscenariot framför mig där jag hänger på navet hela dagarna och tigger särbehandling och rabatterade pommes. Men nä, då byter hon jobb. FAN INTE OKEJ, MALIN, HÖR DU DET??!Jag hoppas jag får vägglöss. Då jävlar ska du få kompensera för det här. (Obs. Mycket seriöst inlägg, nu - pommes.)