theelephantes.blogg.se

Det slog mig just att första delkursen på den här terminen snart är slut? Vad är det, en, två veckor kvar? Haha, vafan hände där liksom... Men det är som vanligt, tiden rusar iväg... hatar att man (jag) är så jävla dålig på att, för att vara klyshig, leva i nuet. Snart står vi här och är redo för pension. Happhapp.
Nej, men... förstår ni att jag har 8 månader kvar till min examen bara? Fattar inte, tre år kändes som en evighet när jag började plugga betvet... (beteendevetenskap då).

 

I övrigt, vaknade fem... igen.. och blev trött lagom tills väckarklockan ringde. Såklart. Tvingade mig upp och ut på prommis med vovven ändå. Det finns ju kaffe. Hah.

Hatarhatarhatar att det ska vara så svårt att släppa alla negativa tankar. Wtf liksom. Dö, ångest, dö. Här har jag haft en asbra helg, jobb i och för sig, men jag gillar mitt jobb. Och Sebastian har fixat och grejat hemma, tänk att få komma hem till en städad lägenhet och mat på bordet, en överlycklig vovve (finns fan inga varelser som är mer tacksamma än hundar), gossjuka kattungar... ja, men ni fattar, I'm living the dream (min dröm dvs, har ingen längtan efter spännande äventyr, eller jo, ibland, men det jag vill ha mest är ett stabilt och tråkigt vardagsliv, det älskar jag, och så lite spänning i tillvaron då och då, men att sedan få komma hem till tryggheten = <3) och ändå är alla tankar där och stör. Hata. Alltid är det något nytt också? Lös ett problem, tjoff, där kom nästa, de löser av varandra som ett jävla stafett-lag. Det är inte ens någon big deal, men det är som om min hjärna inte kan.. chilla. Den måste ha något att oroa sig för och analysera, jämt. Finns det inga problem hittar man på ett ba. Suck... dessutom tar det emot att försöka göra något åt det, sätta punkt för skiten, livrädd för att misslyckas, åh, vad irriterande detta är. Har aldrig varit konflikträdd förut men nej, nu har jag fått mail-fobi. Äh, vet inte... inget jag lider jättemycket av direkt, men jag stör mig på att jag inte bara kan vara den här... I don't fucking care-Linda längre. Skyller på mina stress-sammanbrott, om det är okej? Bra.

 

Haha. Ibland känns det som att jag är två personer verkligen. Nr 1: Superwoman, fixar allt, smart, självsäker, rationell, hård som sten (på ett bra sätt), duktig. Och så ibland kommer nr 2 där och, som namnet antyder, bara öser skit över nr 1, din jävla korkade nolla, mjukis, tönt, egoist, inkompetenta jävla loser, det kommer gå åt helvete för dig, du bara förstör.

Så atte, nu ska vi ta död på nummer 2. Tänk om det vore så enkelt... sikta, skjut, bam.
Haha, låter jag sjukt störd i huvudet? Nä, tror många har de här stunderna. Till mitt försvar mår jag bättre nu än jag gjort på ett par år. Men det är en seg process... Usch. Sätt er för fan aldrig i en situation där ni inte blir uppskattade och ändå försöker rädda hela världen. Batman-syndromet typ. Haha.

Nej men hörni, vad djupt och allvarligt detta lät, så är det inte, tror jag är lite drama-queen när jag beskriver saker bara? Det är ju som sagt inte det lättaste att sätta ord på känslor. Jag mår faktiskt väldigt bra. Nr 1 kommer definitivt spöa nr 2 tids nog. Det är en långdragen process bara.

 

Nu ska jag återgå till att skriva om socialisationsagenter. Det går jättebra faktiskt. Lite jobb ikväll också. Tänker ta bussen hem från jobbet och plugga på den, skönt. Sedan imorgon ska vi göra klart vår delrapport och förbereda presentation imorgon och därefter har jag bara 4 sidor individuellt arbete (plus den 20 minuters muntliga grupp-presentationen då) kvar av det här delmomentet. Känns bra. Sedan praktik, blir nog kul!

Hejdå blogg. Hej kaffe. Tror jag missbrukar kaffe något, ja. Men så får det vara.

Äh, lär ju ändå inte få nåt vettigt gjort innan det är dags för jobb. Har skrivit om socialisationsagenter hela förmiddagen också så jag har redan varit duktig. Nu förtjänar jag en sen lunchpaus (ja, jag har störda mattider) och lite Greys!
Tjo!

...är rubriken på en artikel i lokalaktuellt som känns så klyshig så jag vill kräkas. På bilden är en smal, ung, lycklig tjej som hoppar segervisst (eh, ja men ni fattar). Det här blir för övrigt ett långt inlägg så sätt er bekvämt nu.

 

Artikeln pratar på om hösten som nystart, dags att bli friskare och snyggare efter lata sommardagar. Vilja och motivation är det viktigaste, inte gymkort och kokböcker. Blabla. Men sen, sen kommer "9 tips för en friskare höst".

Tänker faktiskt skriva av allihopa, bara så ni får se:
"1. Om man sätter upp delmål känns det lättare att nå det slutliga målet. Det kan tex gälla viktminskning eller löptider.

2. Hitta en kost som passar dig - det kan vara gi, tallriksmetoden eller gammalt hererligt sunt förnuft.

3. Det är mer effektivt att varje dag få naturlig motion istället för att plikttroget tillbringa en timme i veckan på gymmet. Promenera, spring, cykla - och gör det till en del av vardagen.

4. Regelbundenhet är A och O. Tre mål om dagen + två frukter är ett klassiskt koncept som fungerar.

5. Brukar du småäta framför tv:n? Sluta med det. Köp en stor och vacker tekopp och några olika spännande te-sorter att gotta dig med som fungerar.

6. Ibland kan det hjälpa att äta ganska ensidigt för att ta bort fokus från ätandet. Äter man varje dag samma frukost och samma lunch så blir måltiden inte lika viktig, vilket gör att man tänker mindre på maten.

7. Se till att alltid ha en bra bok att läsa i stunder av tristress eller sysslolöshet. Mycket okynnesätandesker när man är uttråkad.

8. Unna dig själv en gobit då och då - det är inte meningen att livet ska bli plågsamt. Här är det dock väldigt viktigt att begränsa sig. Några chokladbitar (inte chokladkakor) en gång i veckan är okej. Detta kan kännas svårt när man är van att äta stora mängder, men efter ett tag vänjer sig både kropp och psyke till med de enstaka godbitarna. Som då dessutom blir mer njutbara.

9. Och kom ihåg - du kan!"

Alltså förlåt mig, men var fan hittade de dessa tips? 70-talet?
Jag läser mellan raderna och tänker att de som skrivit detta tycker man är ohälsosam när man är en tjockis som överäter, inte tränar och småäter godis. Eh, ganska smal (haha) definition av ohälsosam tänker jag.

Visst har de en del poänger, men det är inget man inte hört förut, eller? Och då läser inte jag överdrivet många hälsoartiklar direkt... Och kom igen, "ät ensidigt och tråkigt". VA!?

 

Det här tycker jag är viktigare när det gäller att komma i form, träning och hälsa:
Jag tror inte mängden mat är det viktigaste (även om det såklart spelar roll) utan vad det är för typ av mat, äter jag bara en liten pizzaslice till middag vs. typ fisk, potatis, grönsaker, vad är bäst då ur hälsosynpunkt tro? Och alltid pratas det om vad vi ska ta bort från vår kost, inte vad vi bör lägga till? När jag tänkte att jag skulle äta nyttigare till exempel tänkte jag MER varierat (fisk oftare, inte kött varje dag tex) och mer grönsaker. Samt att jag skulle se till att jag åt god mat som jag blir mätt av, för, tänka sig, då blir jag inte hungrig eller sugen eller småäter för då är mitt "matbehov" redan uppfyllt. Men äter jag samma tråkiga lunch varenda dag, visst fan blir jag sugen på något gott då på eftermiddagen? Och vad tar jag då? Ja, lite chips jag hittar i skafferiet kanske, nyttigt!

Och så alltid det här med att rör dig mer och gå ner i vikt. Gissa vad. Att gå ned i vikt och bli smal är inte alltid samma sak som att vara hälsosam! Jag ska inte kasta sten i glashus här, jag vill se hälsosam och tränad ut (läs muskler, inte revben) och det är en av anledningarna till att jag tränar, däremot är jag inte särskilt intresserad av att gå ned något mer i vikt, äta mindre eller sluta äta choklad eller fika när jag känner för det. Och utseendet är inte heller den primära anledningen till att jag tränar. Utan först och främst: Det är kul! Sedan vill jag må psykiskt bra och sova bra. Sedan vill jag må fysiskt bra. Därefter är det en del av min identitet, jag har spelat fotboll sedan jag var 6 år, jag definierar mig som träningsintresserad, om ni fattar? Dessutom vill jag inte gå upp och ned i vikt för jag är för snål för att köpa nya kläder... Först efter det kommer utseendebiten.

 

Så mina tips:

Osv. osv. osv...

 

I fredags var jag på Sundsvalls vin och delikatess-mässa. Trodde att det skulle vara i helgen så jag skulle missa det eftersom jag jobbade. Men det var som sagt på fredagen också, öppet till 21 och jag slutade jobba 19, perfekt!

Det kostade 200 kronor att gå in och så kunde man köpa dryckes-kuponger som man löste in för att smaka olika saker, vi köpte för hundra kronor. Jag tänkte att glasen de hällde upp skulle väl vara småsmå provsmakningsglas liksom, men eh, nja, så mycket alkohol har jag aldrig förut fått för pengarna ute på "krogen" (det var det ju inte riktigt, men ni fattar). Hann/hade råd att prova flera glas vin, rött, vitt, mousserande, lagrad rom, brännvin med råvaror från norrlandskusten, ekologisk rabarberlikör... och så en massa delikatesser såklart, snittar från Wretmans, löjrom från Kalix hos Sillmans, jättegott lufttorkat vildsvin från Utomskogen (nåt företag från Hälsingland som jag aldrig hört talas om, jag har ju ändå bott där liksom... otippat, men sjukt gott, som parmaskinka litegrann), choklad såklart och olika korvar.

Mina favoriter blev ett rödvin från italygross.se (som samarbetar med Dolcetto), som även finns på systemet. Jag gillar ju gärna tyngre kraftiga rödviner, men sådana är inte så goda att dricka som de är och passar inte till all mat, utan mer kanske till köttgrytor och så. Det här vinet var något lättare men ändå smakrikt (ja, jag låter som en vintönt, jag kan inte alls så mycket om vin, men jag vet ju vad jag gillar...), supergott verkligen: http://www.italygross.se/igt-rosso-veneto-arsi-2011

Arsi Appassimento, 198 kronor kostade det dock så det är ju inget vin man bara klunkar "för att" liksom, men å andra sidan är det lika mycket som man betalar för 3-4 Norrlands Guld på krogen, så hellre ett gott vin hemma i sådana fall för de pengarna? Älskar italienskt.

Sedan fanns till min stora lycka Pralinhuset där också, de säljer ekologisk choklad och håller till i Stockholm, har ätit deras choklad förut och åh, vad gott det är.

Man kan registrera sitt ordbehandlingsprogram i sitt namn om man vill.

Bra, för då ser man vem som skrivit det och så vidare, det finns liksom inbakat i fil-informationen.

Just nu läser jag (som sagt, tjat tjat) socialpedagogik och skriver om integration, att överbrygga klyftor, utanförskap, meningsskapande, delaktighet. Nu har ju jag använt vår gemensamma dator eftersom min är kaputt, eller ja, mer eller mindre i alla fall, för tillfället. Skickade in dokument på studentportalen och mina studiekamrater påpekade just i morse att författaren till mina dokument anges som...

...har jag. Askul, not. Håller på att dö. Hungrig också. Och mår illa. Inte kul. På det har jag en skoluppgift att skriva färdigt till imorgon också. Sucksucksuck. Alltså, fy fan för denna idiot-huvudvärk.

 

Försökt tvinga Dr. Kusin att ordinera naproxen till mig, enligt honom kan man ta större dos än på förpackningen (man kan ju det på läkares ordination och... ja... han är ju läkare) vilket vi pratat om förut, men han svarar ju inte på sms, den stroppen, vad kan en läkare pyssla med som är viktigare än detta liksom...? Nä, skämt å sido, han är visst på kirurgiavdelningen nu så jag får väl avvakta och ta en normal dos så länge då...

Ett till dilemma bara för det. Jag har tabletter att ta vid behov för att sova bättre (vilket jag verkligen behöver göra, om jag inte får sova en hel natt snart så avlider jag med stor sannolikhet, och det vore lite tråkigt), men de tabletterna är så kallade SSRI-preparat och dem bör man inte ta tillsammans med naproxen. Bra. Huvudvärks fri eller sova?

 

Dessutom är jag ashungrig men mår illa och är inte alls sugen på nåt att äta. Kommer gå åt helvete med den här skoluppgiften känns det som...

 

Gnäll gnäll, men jag mår inte alls bra. Slog till ordentligt på väg hem från jobbet. Usch. Behöver verkligen ut och springa snart igen. Jag mår verkligen bättre på alla sätt när jag tränar+det är ju så jädra kul. Kan jag sluta vara lat och självplågande?

 

Roligare, katter:
Alternativt huvudvärk. Nu går inte det här längre, mitt huvud kommer gå i bitar.

Ni vet såna här dagar som bara står stilla och en lite sjaskig grå ton ligger över vardagen. En sådan dag hade jag igår. Sedan fick jag sova, säkert sju timmar i sträck (shitmajgad). Och idag är en sån dag där allt bara liksom flyter på, faller på plats, utan större ansträngning. Jag var till och med i tid till plugg-träffen i morse, ni fattar. Ingen stress, allt bara funkar. Så jävla skönt.

 

Nu har jag lånat böcker till mitt individuella arbete, som jag för övrigt ser fram emot att skriva, bestämt tid för studiebesök, gått med hunden, ätit frukost (var ett tag sedan iofs...), pluggat. Så nu tror jag att jag ska ta och lyssna färdigt på en föreläsning (inspelade, pausningsbara föreläsningar, gotta love being a distans-student) och käka lite lunch. Sedan tvätten kanske och ringa nåt samtal ba. Ikväll ska jag äta middag hos mormor och gå på yoga. Sedan måste djurens klor klippas och så ska jag söka en företagsekonomikurs att läsa parallellt (ett till sånt ord där jag är tvungen att dubbelkolla stavningen på google...) med c-uppsatsen i vår. Can I do it? Tror det. Annars får jag tenta av den senare helt enkelt.

 

För övrigt vill jag gå på vin och delikatess-mässan på Stadshuset. Fick reda på att den är på fredag och inte i helgen som jag trodde (jobbar fre-sön) och håller på till 21 då. Och det var ju kung för jag slutar klockan 19 då. Hade varit kul. Kostar 200 spänn dock, lite jobbigt, men jag gillar verkligen vin och delikatesser...

 

Och så har vi börjat titta på Vikings. Helt okej, vi får väl se vart det barkar hän.

 

Jag skrev ett låååångt inlägg nyss, men firefox krashade. Tur är väl det eftersom jag sa att den här bloggen skulle vara lättsam.

 

Lägger upp en bild från Thomas Woodruffs The Freak Parade istället, eftersom jag tycker att den är så jävla bra.

Eftersom jag skrev om normaliseringsbegreppet och avvikelse, individualisering kontra kollektivisering (heja individen) (pluggar socialpedagogik as you know, det blir väldigt filosofiskt i min hjärna då) kan väl den vara passande i alla fall.

 

Idag är jag lite småförkyld. Inte alls så farligt, men tillräckligt för att jag tänker att jag ska hoppa över yogan ikväll (typsikt...) och inte kan ta upp den här jädra springningen som jag varit för trött och lat för att ta mig ut på. Suck. Vad trött man kan bli på sig själv ibland. Jaja. Jag har ju i alla fall min hund då förstås som kräver sitt varje dag, tack och lov, så jag fick mig en mysig höstpromenad på morgonen åtminstone.

 

Nu varvar jag tvättstugan med te och försök till plugg. Går dåligt (med plugget alltså, teet går bra) eftersom jag halkar in på intressanta tidningsartiklar och annat trams på nätet hela tiden.

 

Är sugen på att rita med kol. Måste ta en sväng till artistica någon dag. Vill köpa målarduk också och göra en tavla som jag haft sån inspiration till att göra sista tiden, men är fattig just nu (nä, men snål). Åh, vad jag hade önskat att jag haft ett litet arbetsrum eller ateljé ibland. Det är ju så kul att måla, rita, sy... men jag är för lat. Det tar tid att plocka fram sakerna och sedan ska man vara försiktig så man inte stänker färg på möbler och tapeter. Tänk ett rum där det var helt tillåtet med lite kreativt kaos. (Vill tyvärr inte ha det i mitt vardagsrum, för det skulle kännas stökigt, störa och jag skulle inte få nåt gjort i skolarbetes-väg what so ever.)

 

Sitter och tittar på gamla bilder.