theelephantes.blogg.se

Jag har hittat de perfekta chelsea bootsen (= skomodellen som är ankelhöga boots med resår i sidorna). Igen. Den här gången har jag provat dem och de är så jävla snygga.
Det här är min kravlista på chelsea boots:

 

Jag har hittat de perfekta. De är något dyra och så det största problemet... de var icke bekväma, fan i helvete också. Jag brukar tycka att jag har smala fötter, men de här klämde i sidorna? I storlek 36. Storlek 37 som jag egentligen har kändes för stora. Dessutom kändes sulan... hård och knölig?

Idag har jag haft en "ledig" dag. = jag har bara varit hemma. Så himla skönt, fastän jag gjort en hel del grejer. Har röjt av lite, skrivit på uppgiften som inte är riktigt klar, ska skriva lite till efter middagen tror jag och så finputsa imorgon. Jag har till och med hunnit se ett avsnitt Greys till lunchen...

Sedan fixade jag ihop ett infoblad i photoshop, kände att indesign egentligen hade funkat bättre, men... jag och indesign kommer inte riktigt överens så jag har inte orkat skaffa skiten... hehe. Det får duga.

Efter det en långprommis med Athena, hon har tjuvätit jättenäringsrik kattungemat istället för sitt bra-för-lederna-seniorfoder, den jädra fettohunden, så nu får hon fan banta...

Nu har jag rullat lite italien-inspirerade köttbullar (bladpersilja, vitlök och citron-kryddade), ska steka dem när Sebastian slutat, sedan koka ihop i en tomatsås och servera till pasta :)

Men nu blir det en morotskaka. Baksugen.
Tjo!

Igår fick jag ett ryck och rev ur kökslådor, burk-skåp (haha, med matlådor och sånt...) och teskåpet (kanske blev inspirerad av Emmeli för ett tag sedan ;) Blev så himla trött på allt stök, kändes skönt att göra nåt i alla fall, nu är det bara, garderober, skafferi, resten av köksskåpen, sekretären och målar-grejs-lådorna kvar... + att jag måste göra nåt åt balkongen, blommorna där dog för länge sedan, ser inte klokt ut, vill sätta dit ljung.

Jaja. Idag vaknade jag, duschade, åt frulle, körde Athena till hundvakt (momo), körde till möte på praktikplats med min handledare, pluggade lite, åt lunch med mamma, körde till kontoret och lämnade lönerapporter och hämtade lite grejer, körde och hämtade Athena från mormor, gick promenad, hämtade paket. Nu sitter jag här och häller i mig kaffe, om 10 minuter är det dags att åka på jobb. Sedan hämta upp Sebastian, laga lite snabb middag (biffstroganoff på innanlår, typ lövbiff alltså, med ris får det nog bli). Därefter slänga iväg ett mail och knåpa ihop en grej i photoshop. Eftersom jag fick ett oväntat jobbpass idag (magsjuketider) får jag hoppa över yogan...


Nä, slut på vila. Dags att åka på jobb. Tjo!
Sedan blir det fan soffhäng efter alla kvällsbestyr.

Skrev ett inlägg igår, som försvann såklart, jaja, så kan det vara.

 

Har haft en trevlig helg i alla fall, med först hotell-vistelse och spa. Skönt att få distans till allt, har märkt att det hjälper att fysiskt komma bort för att släppa alla tankar också. Och att vara någonstans där man inte behöver tänka på disk och måsten är inte dumt. Lämnade plugget hemma också. Behövdes. Nu ska jag bara skriva klart min individuella uppgift, sedan är första delmomentet den här terminen klart! Därefter - praktik. Skoj, tror jag att det kommer bli. Sedan hade vi halloweenparty/middag här. Också kul. Är så sällan ut på krogen och på fest nu för tiden. Hade alltså långhelg fredag-söndag. Som kompensation till att jag jobbat och varit på krigsförbandsövning de senaste tre helgerna. Och nu stundar två helger jobb igen. Men det känns okej.

Är väldigt glad över allt jag har i mitt liv. Det är så lätt att fokusera på vad man inte har, vad man saknar. Oavsett om det är vänner, familj, egenskaper, grejer, karriär (etc.) man saknar och som man önskar att man hade. Man stöter på skit i livet. Så är det. Trots att jag, om jag talar för mig själv, har jäkligt svårt att acceptera det. Jag vill helst att allt ska vara perfekt hela tiden. Men resonerar man så så går man bara och väntar och tänker på att sen, sen när allt är perfekt, då kommer jag vara lycklig. Och jag tror inte att det fungerar så, tänker man så blir man aldrig lycklig. Man måste (klyscha) ta vara på det man har, se saker positivt och göra det bästa av situationen. Sjukt mycket lättare sagt än gjort, men om man i alla fall försöker leva efter den grundtanken så kanske man tagit ett första steg. Carpe fucking diem ni vet. Hatar uttrycket egentligen, det har blivigt så kommersiellt tråkigt, nåt man bara säger utan att tänka efter, för det låter bra liksom. Men så är det. Är så facinerad över hur coola människor jag känner. Som tagit sig igenom olika motgångar, stora som små. Och jag tänker att det är få människor jag känner som inte gått igenom något jobbigt. Jag tror att nästan alla har sina skelett i garderoben. Men vi går sällan så på djupet att vi pratar om det. På gott och ont. Man måste kunna släppa men även få chans att ventilera. Balans.

Eh... var fan var jag? Tankarna spinner vidare av sig själv som vanligt. Har sinnessjukt ont i nacken!? Vad fan har hänt liksom? Ska boka massage-tid hos A-K tror jag. Man kan aldrig få för mycket massage. Hehe.

Nä, nu ska jag ta itu med lite grejer här. Inte så motiverad till att plugga egentligen... tror jag satsar på att bocka av to do's och röja lite här istället. Måste klippa kattungarnas klor idag också. Puh. De far runt här som de små vildingar de är. Kul att de är så pass sociala och orädda. Tack för socialiseringshjälpen hörrni, ni är välkomna any time ;D

 

Det slog mig just att första delkursen på den här terminen snart är slut? Vad är det, en, två veckor kvar? Haha, vafan hände där liksom... Men det är som vanligt, tiden rusar iväg... hatar att man (jag) är så jävla dålig på att, för att vara klyshig, leva i nuet. Snart står vi här och är redo för pension. Happhapp.
Nej, men... förstår ni att jag har 8 månader kvar till min examen bara? Fattar inte, tre år kändes som en evighet när jag började plugga betvet... (beteendevetenskap då).

 

I övrigt, vaknade fem... igen.. och blev trött lagom tills väckarklockan ringde. Såklart. Tvingade mig upp och ut på prommis med vovven ändå. Det finns ju kaffe. Hah.

Hatarhatarhatar att det ska vara så svårt att släppa alla negativa tankar. Wtf liksom. Dö, ångest, dö. Här har jag haft en asbra helg, jobb i och för sig, men jag gillar mitt jobb. Och Sebastian har fixat och grejat hemma, tänk att få komma hem till en städad lägenhet och mat på bordet, en överlycklig vovve (finns fan inga varelser som är mer tacksamma än hundar), gossjuka kattungar... ja, men ni fattar, I'm living the dream (min dröm dvs, har ingen längtan efter spännande äventyr, eller jo, ibland, men det jag vill ha mest är ett stabilt och tråkigt vardagsliv, det älskar jag, och så lite spänning i tillvaron då och då, men att sedan få komma hem till tryggheten = <3) och ändå är alla tankar där och stör. Hata. Alltid är det något nytt också? Lös ett problem, tjoff, där kom nästa, de löser av varandra som ett jävla stafett-lag. Det är inte ens någon big deal, men det är som om min hjärna inte kan.. chilla. Den måste ha något att oroa sig för och analysera, jämt. Finns det inga problem hittar man på ett ba. Suck... dessutom tar det emot att försöka göra något åt det, sätta punkt för skiten, livrädd för att misslyckas, åh, vad irriterande detta är. Har aldrig varit konflikträdd förut men nej, nu har jag fått mail-fobi. Äh, vet inte... inget jag lider jättemycket av direkt, men jag stör mig på att jag inte bara kan vara den här... I don't fucking care-Linda längre. Skyller på mina stress-sammanbrott, om det är okej? Bra.

 

Haha. Ibland känns det som att jag är två personer verkligen. Nr 1: Superwoman, fixar allt, smart, självsäker, rationell, hård som sten (på ett bra sätt), duktig. Och så ibland kommer nr 2 där och, som namnet antyder, bara öser skit över nr 1, din jävla korkade nolla, mjukis, tönt, egoist, inkompetenta jävla loser, det kommer gå åt helvete för dig, du bara förstör.

Så atte, nu ska vi ta död på nummer 2. Tänk om det vore så enkelt... sikta, skjut, bam.
Haha, låter jag sjukt störd i huvudet? Nä, tror många har de här stunderna. Till mitt försvar mår jag bättre nu än jag gjort på ett par år. Men det är en seg process... Usch. Sätt er för fan aldrig i en situation där ni inte blir uppskattade och ändå försöker rädda hela världen. Batman-syndromet typ. Haha.

Nej men hörni, vad djupt och allvarligt detta lät, så är det inte, tror jag är lite drama-queen när jag beskriver saker bara? Det är ju som sagt inte det lättaste att sätta ord på känslor. Jag mår faktiskt väldigt bra. Nr 1 kommer definitivt spöa nr 2 tids nog. Det är en långdragen process bara.

 

Nu ska jag återgå till att skriva om socialisationsagenter. Det går jättebra faktiskt. Lite jobb ikväll också. Tänker ta bussen hem från jobbet och plugga på den, skönt. Sedan imorgon ska vi göra klart vår delrapport och förbereda presentation imorgon och därefter har jag bara 4 sidor individuellt arbete (plus den 20 minuters muntliga grupp-presentationen då) kvar av det här delmomentet. Känns bra. Sedan praktik, blir nog kul!

Hejdå blogg. Hej kaffe. Tror jag missbrukar kaffe något, ja. Men så får det vara.

Äh, lär ju ändå inte få nåt vettigt gjort innan det är dags för jobb. Har skrivit om socialisationsagenter hela förmiddagen också så jag har redan varit duktig. Nu förtjänar jag en sen lunchpaus (ja, jag har störda mattider) och lite Greys!
Tjo!

...är rubriken på en artikel i lokalaktuellt som känns så klyshig så jag vill kräkas. På bilden är en smal, ung, lycklig tjej som hoppar segervisst (eh, ja men ni fattar). Det här blir för övrigt ett långt inlägg så sätt er bekvämt nu.

 

Artikeln pratar på om hösten som nystart, dags att bli friskare och snyggare efter lata sommardagar. Vilja och motivation är det viktigaste, inte gymkort och kokböcker. Blabla. Men sen, sen kommer "9 tips för en friskare höst".

Tänker faktiskt skriva av allihopa, bara så ni får se:
"1. Om man sätter upp delmål känns det lättare att nå det slutliga målet. Det kan tex gälla viktminskning eller löptider.

2. Hitta en kost som passar dig - det kan vara gi, tallriksmetoden eller gammalt hererligt sunt förnuft.

3. Det är mer effektivt att varje dag få naturlig motion istället för att plikttroget tillbringa en timme i veckan på gymmet. Promenera, spring, cykla - och gör det till en del av vardagen.

4. Regelbundenhet är A och O. Tre mål om dagen + två frukter är ett klassiskt koncept som fungerar.

5. Brukar du småäta framför tv:n? Sluta med det. Köp en stor och vacker tekopp och några olika spännande te-sorter att gotta dig med som fungerar.

6. Ibland kan det hjälpa att äta ganska ensidigt för att ta bort fokus från ätandet. Äter man varje dag samma frukost och samma lunch så blir måltiden inte lika viktig, vilket gör att man tänker mindre på maten.

7. Se till att alltid ha en bra bok att läsa i stunder av tristress eller sysslolöshet. Mycket okynnesätandesker när man är uttråkad.

8. Unna dig själv en gobit då och då - det är inte meningen att livet ska bli plågsamt. Här är det dock väldigt viktigt att begränsa sig. Några chokladbitar (inte chokladkakor) en gång i veckan är okej. Detta kan kännas svårt när man är van att äta stora mängder, men efter ett tag vänjer sig både kropp och psyke till med de enstaka godbitarna. Som då dessutom blir mer njutbara.

9. Och kom ihåg - du kan!"

Alltså förlåt mig, men var fan hittade de dessa tips? 70-talet?
Jag läser mellan raderna och tänker att de som skrivit detta tycker man är ohälsosam när man är en tjockis som överäter, inte tränar och småäter godis. Eh, ganska smal (haha) definition av ohälsosam tänker jag.

Visst har de en del poänger, men det är inget man inte hört förut, eller? Och då läser inte jag överdrivet många hälsoartiklar direkt... Och kom igen, "ät ensidigt och tråkigt". VA!?

 

Det här tycker jag är viktigare när det gäller att komma i form, träning och hälsa:
Jag tror inte mängden mat är det viktigaste (även om det såklart spelar roll) utan vad det är för typ av mat, äter jag bara en liten pizzaslice till middag vs. typ fisk, potatis, grönsaker, vad är bäst då ur hälsosynpunkt tro? Och alltid pratas det om vad vi ska ta bort från vår kost, inte vad vi bör lägga till? När jag tänkte att jag skulle äta nyttigare till exempel tänkte jag MER varierat (fisk oftare, inte kött varje dag tex) och mer grönsaker. Samt att jag skulle se till att jag åt god mat som jag blir mätt av, för, tänka sig, då blir jag inte hungrig eller sugen eller småäter för då är mitt "matbehov" redan uppfyllt. Men äter jag samma tråkiga lunch varenda dag, visst fan blir jag sugen på något gott då på eftermiddagen? Och vad tar jag då? Ja, lite chips jag hittar i skafferiet kanske, nyttigt!

Och så alltid det här med att rör dig mer och gå ner i vikt. Gissa vad. Att gå ned i vikt och bli smal är inte alltid samma sak som att vara hälsosam! Jag ska inte kasta sten i glashus här, jag vill se hälsosam och tränad ut (läs muskler, inte revben) och det är en av anledningarna till att jag tränar, däremot är jag inte särskilt intresserad av att gå ned något mer i vikt, äta mindre eller sluta äta choklad eller fika när jag känner för det. Och utseendet är inte heller den primära anledningen till att jag tränar. Utan först och främst: Det är kul! Sedan vill jag må psykiskt bra och sova bra. Sedan vill jag må fysiskt bra. Därefter är det en del av min identitet, jag har spelat fotboll sedan jag var 6 år, jag definierar mig som träningsintresserad, om ni fattar? Dessutom vill jag inte gå upp och ned i vikt för jag är för snål för att köpa nya kläder... Först efter det kommer utseendebiten.

 

Så mina tips:

Osv. osv. osv...

 

I fredags var jag på Sundsvalls vin och delikatess-mässa. Trodde att det skulle vara i helgen så jag skulle missa det eftersom jag jobbade. Men det var som sagt på fredagen också, öppet till 21 och jag slutade jobba 19, perfekt!

Det kostade 200 kronor att gå in och så kunde man köpa dryckes-kuponger som man löste in för att smaka olika saker, vi köpte för hundra kronor. Jag tänkte att glasen de hällde upp skulle väl vara småsmå provsmakningsglas liksom, men eh, nja, så mycket alkohol har jag aldrig förut fått för pengarna ute på "krogen" (det var det ju inte riktigt, men ni fattar). Hann/hade råd att prova flera glas vin, rött, vitt, mousserande, lagrad rom, brännvin med råvaror från norrlandskusten, ekologisk rabarberlikör... och så en massa delikatesser såklart, snittar från Wretmans, löjrom från Kalix hos Sillmans, jättegott lufttorkat vildsvin från Utomskogen (nåt företag från Hälsingland som jag aldrig hört talas om, jag har ju ändå bott där liksom... otippat, men sjukt gott, som parmaskinka litegrann), choklad såklart och olika korvar.

Mina favoriter blev ett rödvin från italygross.se (som samarbetar med Dolcetto), som även finns på systemet. Jag gillar ju gärna tyngre kraftiga rödviner, men sådana är inte så goda att dricka som de är och passar inte till all mat, utan mer kanske till köttgrytor och så. Det här vinet var något lättare men ändå smakrikt (ja, jag låter som en vintönt, jag kan inte alls så mycket om vin, men jag vet ju vad jag gillar...), supergott verkligen: http://www.italygross.se/igt-rosso-veneto-arsi-2011

Arsi Appassimento, 198 kronor kostade det dock så det är ju inget vin man bara klunkar "för att" liksom, men å andra sidan är det lika mycket som man betalar för 3-4 Norrlands Guld på krogen, så hellre ett gott vin hemma i sådana fall för de pengarna? Älskar italienskt.

Sedan fanns till min stora lycka Pralinhuset där också, de säljer ekologisk choklad och håller till i Stockholm, har ätit deras choklad förut och åh, vad gott det är.

Man kan registrera sitt ordbehandlingsprogram i sitt namn om man vill.

Bra, för då ser man vem som skrivit det och så vidare, det finns liksom inbakat i fil-informationen.

Just nu läser jag (som sagt, tjat tjat) socialpedagogik och skriver om integration, att överbrygga klyftor, utanförskap, meningsskapande, delaktighet. Nu har ju jag använt vår gemensamma dator eftersom min är kaputt, eller ja, mer eller mindre i alla fall, för tillfället. Skickade in dokument på studentportalen och mina studiekamrater påpekade just i morse att författaren till mina dokument anges som...

...har jag. Askul, not. Håller på att dö. Hungrig också. Och mår illa. Inte kul. På det har jag en skoluppgift att skriva färdigt till imorgon också. Sucksucksuck. Alltså, fy fan för denna idiot-huvudvärk.

 

Försökt tvinga Dr. Kusin att ordinera naproxen till mig, enligt honom kan man ta större dos än på förpackningen (man kan ju det på läkares ordination och... ja... han är ju läkare) vilket vi pratat om förut, men han svarar ju inte på sms, den stroppen, vad kan en läkare pyssla med som är viktigare än detta liksom...? Nä, skämt å sido, han är visst på kirurgiavdelningen nu så jag får väl avvakta och ta en normal dos så länge då...

Ett till dilemma bara för det. Jag har tabletter att ta vid behov för att sova bättre (vilket jag verkligen behöver göra, om jag inte får sova en hel natt snart så avlider jag med stor sannolikhet, och det vore lite tråkigt), men de tabletterna är så kallade SSRI-preparat och dem bör man inte ta tillsammans med naproxen. Bra. Huvudvärks fri eller sova?

 

Dessutom är jag ashungrig men mår illa och är inte alls sugen på nåt att äta. Kommer gå åt helvete med den här skoluppgiften känns det som...

 

Gnäll gnäll, men jag mår inte alls bra. Slog till ordentligt på väg hem från jobbet. Usch. Behöver verkligen ut och springa snart igen. Jag mår verkligen bättre på alla sätt när jag tränar+det är ju så jädra kul. Kan jag sluta vara lat och självplågande?

 

Roligare, katter:
Alternativt huvudvärk. Nu går inte det här längre, mitt huvud kommer gå i bitar.

Ni vet såna här dagar som bara står stilla och en lite sjaskig grå ton ligger över vardagen. En sådan dag hade jag igår. Sedan fick jag sova, säkert sju timmar i sträck (shitmajgad). Och idag är en sån dag där allt bara liksom flyter på, faller på plats, utan större ansträngning. Jag var till och med i tid till plugg-träffen i morse, ni fattar. Ingen stress, allt bara funkar. Så jävla skönt.

 

Nu har jag lånat böcker till mitt individuella arbete, som jag för övrigt ser fram emot att skriva, bestämt tid för studiebesök, gått med hunden, ätit frukost (var ett tag sedan iofs...), pluggat. Så nu tror jag att jag ska ta och lyssna färdigt på en föreläsning (inspelade, pausningsbara föreläsningar, gotta love being a distans-student) och käka lite lunch. Sedan tvätten kanske och ringa nåt samtal ba. Ikväll ska jag äta middag hos mormor och gå på yoga. Sedan måste djurens klor klippas och så ska jag söka en företagsekonomikurs att läsa parallellt (ett till sånt ord där jag är tvungen att dubbelkolla stavningen på google...) med c-uppsatsen i vår. Can I do it? Tror det. Annars får jag tenta av den senare helt enkelt.

 

För övrigt vill jag gå på vin och delikatess-mässan på Stadshuset. Fick reda på att den är på fredag och inte i helgen som jag trodde (jobbar fre-sön) och håller på till 21 då. Och det var ju kung för jag slutar klockan 19 då. Hade varit kul. Kostar 200 spänn dock, lite jobbigt, men jag gillar verkligen vin och delikatesser...

 

Och så har vi börjat titta på Vikings. Helt okej, vi får väl se vart det barkar hän.

 

Jag skrev ett låååångt inlägg nyss, men firefox krashade. Tur är väl det eftersom jag sa att den här bloggen skulle vara lättsam.

 

Lägger upp en bild från Thomas Woodruffs The Freak Parade istället, eftersom jag tycker att den är så jävla bra.

Eftersom jag skrev om normaliseringsbegreppet och avvikelse, individualisering kontra kollektivisering (heja individen) (pluggar socialpedagogik as you know, det blir väldigt filosofiskt i min hjärna då) kan väl den vara passande i alla fall.