theelephantes.blogg.se

Jag är inte ledsen och arg, det är bara en dator. Jag är inte ledsen och arg, det är bara en dator. Jag är inte ledsen och arg, det är bara en dagtor. Jagärinteledsenochargdetärbaraendator. Jagärinteledsenochargdetärbaraendator. Jagärinteledsenochargdetärbaraendator. Jagärinteledsenochargdetärbaraendator. Jagärinteledsenochargdetärbaraendator. Jagärinteledsenochargdetärbaraendator. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR. JAGÄRINTELEDSENOCHARGDETÄRBARAENDATOR.

 

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN, DATORJÄVEL.

Idag ville min dator inte starta. Roligt.
Not.
Jag skriver på den andra nu.
Åh, vad jag hatar mig själv för att jag inte back-upat bilder och sån skit.
Sebastian påstår att de finns kvar på hårddisken ändå så det inte är nån fara, så jag hoppas verkligen att det inte är nåt annat puckat skit. Usch.
Dessutom har vår spis kajkat. Eller en av plattorna. Den största. Förståeligt i och för sig, den har fått slita hårt de senaste tre åren. Den är ju ändå 8 år gammal dessutom. Så jahopp. Då får vi köpa en ny spis. Även kyl/frysen håller på att dö. Frostar igen på en sekund och håller inte tätt, dörren går upp hela tiden osv. Billigt och bra blir det.

Och så en ny dator på det då, HAHAHA. Om inte Sebastian kan laga den. Han säger att han ska titta på den, så jag hoppas det :( Åh, jävla skit. Om datorn går att ordna så lovar jag att installera om den och inte slarva med några uppdateringar eller någonting sedan. Dessutom ska jag back-upa bilder det första jag gör då. Bilderna är det viktigaste.

Jag. Hatar. Att. Jag. Är. Så. Lat. Och. Korkad.
Och inte gör saker på en gång. Suck.

Jaja.

 

Jag hatar också att jag, som Sebastian säger, blir så fäst vid saker. Eller, det är väl inte saken i sig, utan i det här fallet mest alla miljarder bilder och plugg-dokument. Och så blir det ju även en ekonomisk smäll, pengar som man kunde gjort nåt mycket roligare för liksom. Mvh snål-Linda.

Sebastian är rationell och lugn och logisk och säger att datorn inte är en människa och att det löser sig och att han fixar det, som vanligt. Han har alltid lösningar på problemen. När min telefon dog så köpte han en ny med sin personalrabatt.
Vilken annan pojkvän gör något sånt liksom?

Förstår ni vad irriterande?!
Här vill jag vara arg och skrika och gråta och så kommer han och förstör.

 

Jag har inte så mycket att skriva förutom att jag har en bra dag idag.

 

Nu sitter jag och äter äppelpaj till middag.
Ja, men det är med havregryn så förutom att det är lite vetemjöl och lite socker i så är det egentligen typ lika nyttigt som havregrynsgröt och äppelmos.
...okej, det är inte så himla nyttigt, men herregud, nu är jag 23 år och om jag vill äta äppelpaj till middag så får jag det.

 

En annan sak. Ibland tror jag att Athena tänker att jag är världens tråkigaste och elekaste matte. Men sedan är det andra gånger, som till exempel idag när jag spillde grädde över hela köksgolvet, som jag tror att hon tycker att jag är världens bästa matte. 

 

Förstå vilken lycka, för en matnörd som mig, att detta arrangemang har dykt upp i Sundsvall: 

 

Det finns både lagad mat, take away, delikatesser, bakverk, glass, ekologiska kryddor, you name it. Från hela världen. England, Holland, Spanien, Tyskland, Turkiet, Frankrike, Thailand, etc. etc. etc.

 

Så... Döm mig inte nu, för jag tycker att äter man kött så äter man kött, allt annat är dubbelmoral. Sedan att man inte tycker att något är gott eller att något känns äckligt att äta (jag hade till exempel kännt att det är svårt att äta häst, för jag har haft hästar, ridit och haft en... haha, ja, vänskaplig relation med hästar i mitt liv) det är en annan sak. Men inga moralkakor här om att man inte kan äta ett djur för att det är "gulligt" eller liknande, det är inte ok. Sedan är det självklart upp till var och en vad man vill äta. Liksom, min mamma och mormor är vegeterianer så jag är fullt införstådd med vad det innebär att äta kött och varför de väljer att inte göra det. Vet inte vad som hände med mig dock... Köttälskaren de lux.

Sådär, nu när jag har försvarat mig, haha: 
Jag kände mig tvungen att smaka den australienska krokodil-burgaren. Och. Ja. Den smakade... krokodil. Det kanske inte säger er så mycket, men jag tycker att det känns som en tillräckligt bra beskrivning. Så nu har jag provat det.

 

Sedan köpte jag som sagt korv (Tyskland), salami och olivolja (italien) och körsbärsmarmelad (England). Hade kunnat plocka på mig en sak av varje (utom av osten, fy) egentligen. Men där sa min plånbok stopp. Fast åh, lite franska bakverk hade ju inte varit fy skam... All mat är också tillverkad av bra råvaror och lokalproducerad (i sitt "hemland" då, om ni förstår) läste jag. Superkul att det händer lite på torget tycker jag i alla fall! Och på lördag är det bondens egen marknad också, med lokalproducerad mat från Sundsvallstrakten. Jag jobbar ju visserligen då, men det blir väl fler lördagar.

 

Var väldigt kul att strosa runt där i alla fall. Det tyckte Athena också. "Watch your doggie, darling." som den italienska salami-försäljaren sa...

 

Jaja, lite fattigare, lite mättare, ett par upplevelser rikare så ska jag nu ta en huvudvärkstablett (hopplöst när jag inte fått sova) och försöka mig på lite plugg.
Tjo!
(Ta er ned på torget för fan! :* )

Ja hörreni. Vad ska man säga?
Jag hade nog kunnat kalla mig feminist. 
Men i dagens läge, med den betydelse begreppet feminist fått så tackar jag nog nej till det.

 

Jag tror på självuppfyllande profetior. http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvuppfyllande_profetia

 

Jag känner mig inte som ett offer för något jävla patriarkat. Jag känner mig inte förtryckt. Om andra ser sig själva på det viset, fine by me. Men att generalisera och kategorisera och göra en så snäv jävla uppdelning som "alla män förtrycker och alla kvinnor är förtryckta" gör mig så jävla förbannad. 

 

Sådana åsikter är livsfarliga. Genom att skapa grupper och dra skarpa gränser mellan oss (kvinnor) och dem (män) och tillskriva de här grupperna olika egenskaper samt indikera att den ena gruppen besitter många negativa, oönskade, felaktiga egenskaper vilka den andra gruppen inte har så är det ni, feministjävlar, som skapar strukturer och upprätthåller dem. Självuppfyllande profetia. In my opinion. 

 

Samtidigt ska vi använda oss av könsneutrala begrepp så som hen. Hur fan var det nu? Är det skillnad på män och kvinnor eller är det inte? Vem är förtryckaren? Hon, han eller hen? Sluta kollektivisera och se till individen istället. Fy fan, jag mår illa.

 

Nu vill jag förstås inte dra alla som vill kalla sig feminister över en kam, men somliga överanalyserande problemletande jävlar blir jag så jävla trött på.

 

Jo, jag tror att män och kvinnor är olika överlag på många sätt. Jag tror att det finns biologiska och sociala orsaker till det. Jag tror att grupptillhörighet påverkar beteenden, men jag tror också att varje individ är unik, och detta är det viktigaste för mig. Jag tror inte att vi någonsin kommer att uppnå någon ultimat rättvisa, där alla har samma, lika av allt. För vi är inte lika varandra, vi är olika. Både som individer och utifrån vilka grupper vi tillhör (varesig vi valt det själva eller fötts in i dem).

 

Jag vet att man aldrig bara kan utgå ifrån sin egen situation och jag vet att detta är en högst subjektiv uppfattning, men...

Jag har i mitt liv umgåtts i olika mansdominerade kretsar. Och har jag blivit annorlunda behandlad för att jag varit tjej? Ja, till viss del, i en del situationer. Men det har även killen med en avvikande egenskap blivit. Att vara kvinna är en del av mig och min personlighet, min identitet. Men det är långt ifrån det enda jag är. Jag är också medelklass. Jag är flickvän. Jag är student. Jag är anställd. Jag är ung. Jag vill inte avstå ifrån någon av dessa roller. Framför. Allt. Är. Jag. En. Individ.

Och. Att behandlas annorlunda är inte per automatik detsamma som att bli behandlad med mindre respekt. Jag väljer att tro att människor bemöter mig utifrån min person, inte främst utifrån min könstillhörighet (trots att den är en del av mig, fattar ni?). Jag skiter fan fullständigt i vem jag tillfredställer när jag tar på mig läppstift och urringad klänning och städar och låter min pojkvän ligga med mig utan att skriva under ett skriftligt avtal. Om feministerna sedan fnyser åt mig och skakar på huvudet och vill analysera mitt offerskap i sin patriarkala värld, så gör det då för fan. Sitt där med ert hat. Men jag är inget jävla offer. Sluta göra anspråk på att få kalla mig för det för att jag råkar vara född med en X-kromosom för mycket.

 

Nä. Jag orkar inte utveckla mer. Behövde bara ordbajsa lite för här sitter jag och läser feministbloggar och blir förbannad. Nu ska jag hämta lillasyster från jobbet. Och inte har jag hunnit plugga så mycket idag heller. Kanske skiter i det och bakar bullar istället. Ha. Nädå. Det ska jag inte.

Skulle behöva minst en liter kaffe och lika mycket te just nu känner jag. Det hade varit najs.

Jag vet att det här typ har blivit en kattblogg. De mår fortfarande bra för övrigt.

Nu ska jag skriva om nåt annat ett tag. Sebastian bjöd på mat igår, eftersom han fyller år. Katten fick vara instängd i sovrummet, så hon fick lugn och ro där.

 

Oj, vad trött och virrig och uppe i varv jag var igår.

Kennelnamn? Ursäkta, men sist jag kollade var Gracie en katt.

 

Lite osammanhängande blogginlägg eventuellt blev det igår. Tycker det är så sorgligt med den som dog/var dödfödd (mer nu i efterhand?) särkilt när det bara blev två. Verkar inte komma några fler heller. Men det är ju livets gång.

Skönt, särskilt för Grisen, att det det i alla fall blev 2 stycken <3 Dem ska jag vakta med mitt liv.

 

Ser ut som två pojkar, men man ser det bättre på dygn 3 så ska kolla igen då. Den ena bäsen har gått ned lite i vikt och är ganka liten, så jag hoppas den äter ordentligt idag. Gracie mår bra, hon ligger mest och spinner och går direkt tillbaka till bäbisarna om de börjar pipa för mycket, duktig tjej. Athena ligger på sängen och sover/blundar, men hon har öronen uppåt och man ser at hon ligger och lysnar på kattungarna. I övrigt låter hon dem vara ifred, bryr sig inte ett dugg, men hon har ju alltid varit vaktig mot de som kommer för nära Gracie, mammas hund tex, hehe, så jag tror hon har ett öga på dem.

Mina fina små djur.

 

Regnar idag. Gör inte så mycket eftersom jag ska vara hemma och vakta katter. Mysigt till och med. Tog en sväng med Tens bara innan Sebastian gick till jobbet. Har ju kännt mig snyggare.

Trött, sov inte sådär skitmycket i natt. 

Oduschad, finnar, gårdagens smink, fett hår.

Baggy-jeans, oversize regnjacka, fula skor som jag har när det regnar för att jag skiter i om de går sönder och de är i läder och håller ganska tätt. Chockrosa torg-vantar (utan fingertoppar). Eh, aa. Fint. Ska ta ett bad sen och skrubba ren mig, skönt. Sedan handla mat ikväll bara. Annars ska jag greja på hemma, fixa ärenden och koka lingonsylt! Skönt. Plugga lite ockå såklart.

 

Först: Kaffe.

Jag hade kommit överens med Gracie om att hon kunde föda sina bäbisar på torsdag kväll. Idag skulle jag jobba mitt sista pass innan jag tänkte gå på katt-bäbis-ledighet några dagar. Eftersom dygn 65 är på fredag (sin senaste kull födde hon på dygn 66) så tänkte jag att det var lugnt att hon var hemma själv en liiten liten stund och sedan skulle Sara komma och bara titta till henne. En timme innan jag slutar ringer Sara och meddelar att Gracie har fått en bäbis.

 

!!!!!!!!!!!1111111!11!111!!!!!11111111111111111111111111

 

Lite panik ja. Efter lite tumult och hetsätning av nutella och ganska mycket kaffe är läget som följer: En kattunge var antagligen dö-född (ja, jättesorgligt), vägde bara 67 gram. Två kattungar lever, snuttar och mår bra.<3

En (mint) kattunge är jag helt övertygad om att den ligger kvar i mammas mage. Det är ju dock inte säkert, men det måste fan vara så. Tycker Grisen fortfarande är lite tjock och det känns som en knöl i magen. Dessutom känns hon lite rastlös från och till. Ofta jag kommer kunna sova nu... Jaja. Vi får väl se.

Dumma katt. Hon får fan ha lite respekt för att matte är kontrollfreak/planerings-beroende.

Nädå. Nu vill jag bara att alla katter som lever ska må bra.

 

De föds ju via min pappas frus kattuppfödning och detta är M-kullen (namnen ska börja på M, dvs).
Hur kung vore det inte om de fick heta *Kennelnamnet* Moon Of My Life och *Kennelnamnet* My Sun And Stars!? Hahaha! Måste föreslå det för juridiska ägaren (vi är ju fodervärdar tom att den här kullen är leveransfärdig, då går ägadet över till oss).

 

Ni som inte är Game of thrones-töntar som jag får väl googla Drogo and Daenerys om ni inte fattar vad som är så awsome med namnen... Jag tycker det är kung.

 

Nu måste jag ägna lite tid åt min älskade. Plus djuren här (Athena är världens bästa moster, hon ligger så lugnt bredvid, fast det är kattungekaos.

Jävlar vad den här dagen bara rusade förbi. Började dagen med en hundprommis. Sedan tänkte jag drop-in-besikta bilen (man kan det nu tydligen), men det var ju stängt idag såklart... Panikbokade den enda lediga tiden i september... en dag innan bilen får körförbud, bra framförhållning där, Linda.

Sedan åt jag lite, skjutsade ned Sebastian till jobbet, tog en sväng på stan för att köpa mjölkersättning för katter på apoteket, om det värsta (*peppar peppar, ta i trä, tvi tvi tvi*) skulle hända när Grisen bestämmer sig för att krysta ut sina små katt-bäsar. Eller ja, det är ju bra att ha om nån unge helt enkelt bara inte går upp i vikt som den ska också. Råkade bli en sväng på stan också. Råkade prova skorna på Scorett som jag suktat efter, de var fula irl. På mig i alla fall. Provade ett par andra däremot som var kung. Dock för stora? Måste höra om de har strl 36 nån gång när jag har mer tid på mig. Sedan råkade jag haffa ett par skinnstövlar... som jag råkade få med mig hem? Nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara det här för Sebastian? Han påstår att jag inte behöver fler skor (inte sant, tycker jag, men...). Skulle han köpa att jag sa att nån bara tvingade på mig skorna? Under knivhot eller så?

De gick i alla fall på 199 spänn istället för en 1000-lapp (I know!), så jag tycker att jag var värd dem.

Handlade mjölk på Ica och tänkte whatafuck jag köper gott bröd på Eclair istället, måste ändå gå med Athena. Sedan for jag hem, bockade av lite to-do's. Sedan skulle jag gå med Athena innan det var jobbdags. Då spöregnade det. Jahaja. Så jag drog på mig mitt moderiktiga regnställ från clas ohlsson och bokstavligen släpade med mig en högst motvillig hund fram och tillbaka till bageriet (500 meter tur och retur typ). 'Fuck you, matte' såg Athena ut att tänka. Regn är inte hennes grej. Nu protest-sover hon här bredvid mig i soffan.

Sedan jobb, mail-skickande angående praktikplats, och nu behöver jag verkligen plugga lite innan det är dags att hämta Sebastian efter jobbet. Jag vet, jag är en helt sjukt snäll flickvän.

Det kanske finns en anledning till att jag kommer att ta min examen i just pedagogik.

(Vilket för övrigt är intressant för begreppet pedagogik har fått en helt annan innebörd för mig än vad det hade innan jag påbörjade den här utbildningen. Pedagogik... då tänker man ju liksom... dagisfröken? Lärare? Men pedagogik är ett tvärvetenskapligt ämne och det behandlar utbildning, undervisning och (upp)fostran på så många fler plan än vi tänker oss. Allt lärande hör till pedagogikämnet. Det vill säga även utvärderingar (man lär sig av dem, eller hur?), kompetensutveckling (att lära sig nya förmågor?) och utveckling över huvud taget... och så vidare.)

 

Eeh... nu snöade jag in lite känner jag. Hur som helst. Inom pedagogikämnet pratar man mycket om just "det livslånga lärandet", det vill säga att vi aldrig slutar att lära oss. Själv har jag nån knäpp idé om att lära mig saker. Jag tycker det är skitkul. Om det är nåt som intresserar mig då, såklart, annars skiter jag totalt i det, som Matte B tex... (Problemlösning och logik: JA! Algebra och kvadratroten ur: NEJ! Mvh Linda 17 år.) Men i övrigt ;) Jag älskar aha-upplevelser, nya sätt att tänka och att... ja men, bredda perspektiven lite. Allt man lär sig kan man ha användning av tror jag. På ett eller annat sätt. Jag tittar redan på fler kurser jag vill läsa... kunde ju bli klar med det jag håller på med först kan man tycka...

 

Kulturmagasinet erbjuder i alla fall 45-minuters-föreläsningar i samarbete med mittuniversitetet. Eftersom arbetsliv, välmående personal, organisationsteori och så vidare är sånt som jag a) har pluggat och b) tycker är intressant hittade jag mycket kul saker här: http://www.sundsvall.se/Aktuellt/Evenemang/?eventid=45625

 

Föreläsaren den 10/10 har jag tex haft som lärare/föreläsare i både socialpsykologi och pedagogik... Senast nu i veckan. Skoj. Även föreläsaren 3/10... tror jag hade henne som handledare i socialpsykologi kanske?

 

Hur som helst kunde det ju ev vara kul att gå på någon av de här små-föreläsningarna kanske :) Ska se om jag har tid...

 

Jaja. Snart jobb!
Mvh plugghästen Linda

Folk säger ofta att sommaren är färgglad. Och det är den ju, blommor och sånt. Men jag tycker att hösten är färgglad. Eller det är lite extra viktigt att ha mycket färger när det blir mörkare, kallare och gråare.

 

Skrev ett aslångt, seriöst inlägg, men det försvann ju såklart, haha. Utom rubriken.
Jajaaaaa.
Har bjussat Sara på fika. Hon har varit i Rom den tönten, som tur var tog hon hem en flaska vin till sin stackars storasyster. Tur. Italienskt vin är min favorit.

Nu måste jag städa lite...
Pjupp!

Har innevecka nu. Vilket betyder att jag går upp klockan 0600 varje morgon, åker till härnösand, lyssnar på föreläsningar hela dagen och är hemma runt kvällstid nångång. Om min hjärna är lite utsliten just nu? Jotack...

Vi läser som sagt socialpedagogik. Låter flummigt. Och det är det. Tvärvetenskapligt ämne som kan sägas behandla alla de beteendevetenskapliga ämnena sociologi, pedagogik och psykologi.

Att lära sig i samspel med andra och att hjälpa andra lära i sociala sammanhang. Kan man väl kortfattat säga. (Antar jag, vi ska ha seminarium kring definitionen av socialpedagogik imorgon så vi kommer väl att diskutera det då.) Det handlar om utanförskap, segregering, integration, mobilisering, normalisering, normer, värderingar, avvikande vs normalt beteende i väldigt brett perspektiv. Det hela har diskuterats på en, imo, väldigt filosofisk nivå idag.

 

Mogans Freeman (tror jag det var) sa att det bästa sättet att utrota rasismen är att sluta prata om den.

Väldigt intressant tycker jag. För ju mer vi pratar om att vi måste integrera vissa grupper i samhället... ja, är det inte då vi pekar ut dem som segregerade? Avvikande? Icke normala? Vi kategoriserar och det är vi, inga andra, som sätter standarden för var som är "normalt". Samtidigt så blir det ju väldigt tydligt att vissa grupper är avvikande och som dessutom har ett maladaptivt och (inte bara för den enskilda individen utan på sikt även för samhället i stort) destruktivt beteende. Typ missbrukare. Tänk scenario missbrukare som misshandlar sin partner/hotar sitt ex/inte tar ansvar för sina barn. Det kan inte samhället bara strunta i, eller?

 

Men ska vi ha en mall där vi helt sonika bara placerar alla människor i lämpligt fack? Nja, jag tycker ju inte det heller... vi måste ju även se till individen och dennes behov. Men hur gör man det? Hur vet man när någon är integrerad? Vad ska väga tyngst, samhällets behov eller den enskila människans önskemål? Ochvar uppstår problemen?`Hos individ eller samhällsstrukturer?

Det är väldigt svåra men också väldigt intressanta frågor.

 

Miss Analyserande (moi) skulle kunna vrida och vända på det här hur länge som helst... Men som sagt orkar inte min hjärna det riktigt at the moment. Har lite mail att skicka och så. Ska ta tag i det istället. Sedan en dusch. Sedan te. Sedan soooova...

Här kommer en bild på mat bara för det. Eller okej många.

 

Alltså om du känner att oj, intresseklubben antecknar nu så kan du ju bara hoppa över det här inlägget, men om du tänkte bjuda mig på mat eller så nån gång så...
Här kommer en lista utan inbördes ordning eller struktur över huvud taget på mina favoritsaker att äta och dricka:

Nötkött: stekar, grytor, blodiga biffar, köttbullar, hamburgare, carpaccio, råbiff (jo!), rökt kött, grillat etc, etc, etc

Koriander, färsk alltså, det är såååå gott som krydda!
Advocado, i sallader, på macka, som det är (med salt), till räkor, som guacamole...

Chili, kan man krydda all mat med.

Rökt lax,varmrökt och kallrökt.

Tryffel, alltså det är ju lyxigt och dyrt och så, men det är typ världens bästa krydda om man inte förstör den.

Vitlöksbröd (och vitlök över huvudtaget).

Lök, jag skulle kunna ha stekt lök i typ allt jag lagar (hehe, Emmeli).

Pommes frites, så gott så jag dör, särskilt Burger Kings.

Choklad, no further explanaition needed.

Champage, jag vet, men det är verkligen asgott tycker jag. Dock inte för ofta, då ledsnar man nog.

Olivolja, alltså en god olivolja att ringla över salladen gör alla sallader goda.

Chips och dip, there's no stopping me, jag kan vräka i mig två chipspåsar på raken, nemas problemas.

Tomat, solmogna och goda, inte bleka äckeltomater.

Skaldjur: räkor, kräftor och kungskrabba mest...

Parmaskinka, GOTT.
Salami, inte äckel-göls salami, utan god chark-salami.

Aborre, ja, jag vet att det är lite otippat och stört, men jag tycker att det är jättegott. Smörstekt.

Hollandaise-sås, hemlagad då, inte pulver (pulver är dock okej ibland, men säg inget till Sebastian).

Löjrom, (sikrom är också gott och mycket prisvärdare). Med rostat bröd, creme fraiche och rödlök.

Vanilj-te, hade man nog inte överlevt hösten utan.

Torkat renkött, jättebilligt också! Not.

Subway-kakorna, de är ju asgoda.

Allt man grillar blir gott, det spelar liksom inte så stor roll vad det är.

Råstekt potatis, gott till allt.

Färska hallon, direkt från busken helst, mm.

Lussebullar, bästa med julen, oui?
Hjortronsylt, mamma tvingade med mig att plocka när jag var liten för jag kunde äta upp all sylt med sked typ.

Wienernougat, åh!

Räkchips, frosseri-varning.

Jordärtskockor, haha, ja, men man kokar dem och gör puré av dem, med smör och grädde, gott!

Oliver, har ev kommit över mitt beroende lite nu dock, förut kunde jag äta en hel burk...

Sparris, färsk, grön med flingsalt.

Red ale, öl alltså. (Typ Kilkenny och Smithwicks).

Och så är det säkert tusen saker jag har glömt och jag menar mycker godis och sånt är ju supergott liksom, men man kan ju inte ha med allt... men ja. Jag gillar att äta. Fler saker än det här såklart... hehe.

Nu ska jag gå och ta en kaka bara för det. Sedan hundprommis tror jag.
Tjopp!

Jag är egentligen på mycket positivt humör, liksom, rent generellt i livet just nu. (Även solen har sina fläckar dock, naturligtvis, hehe.)

Jag har till och med putsat fönstren!
Inte så jävla noga för det orkade jag inte, men ändå, första gången på typ 3 år är väl ändå nåt att hurra över? Tycker jag.

Sebastian skickade ett oroande sms för ett tag sedan, men kan dock lugna mig med att han, enligt egen utsago per telefon, icke skaffat sig några nya piercingar, bara satt smycken (okänt exakt VAD för smycken och var han fick dem ifrån??) i gamla, eh, hål. Hur som haver, han var på väg hem nu, så det visar sig väl.

 

På återseende, puss och bajs! Eller vad säger jag? Kram. Såklart. Är ju vuxen nu. Och sådär. Heeeheeeeee.

Finn ett fel.

 

Hej hur mår du?
Jag mår bra, du då?

Hej hur mår du?
Jorå, lite förkyld, men det går väl över...

 

Hej hur mår du?
Jo, det är okej, har haft lite ångest i veckan, annars så.

 

 

 

Hittade du felet?
Har du någonsin ljugit på frågan?
Varför?

Jag tänkte mig från början att det här skulle vara en lättsam och icke-självutlämnande blogg, så det tänkte jag att den skulle fortsätta med, men vem har sagt att svåra saker inte kan diskuteras på ett lättsamt sätt? Humor är ju trots allt en av de mest använda och (imo) bästa icke-maladaptiva försvarsmekanismerna vi har. ("Jagets eller sinnets syfte med försvarsmekanismer är att skydda sig från ångest, sociala sanktioner eller för att ge en fristad från en situation som man för tillfället inte orkar med.") http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism

 

Ja, nej men sedan tänkte jag inte skriva så mycket mer för tillfället. Det här är en så kallad öppen fråga. Det är upp till var och en att reflektera över den själv.

 

Nu ska jag dricka upp mitt te och fortsätta filosofera över livet. Som vanligt. What to do när hjärnan går på högvarv, liksom? Bäst att använda kapaciteten till nåt bra. Om man kan.

Nä, jag vet, behöver sova. Snart kanske. Hehe.

I morse gick jag upp tidigt, gjorde en frukostmacka till Sebastian för han hann inte. Skjutsade Sara och Sebastian till jobbet för att jag är snäll, åkte till mormor och gick en promenad med henne och Athena. Sedan åkte jag och handlade, åt mig och åt mormor, försökte handla så mycket ekologiskt och närproducerat jag bara kunde fastän det blir lite dyrare, för att spara på miljön och undvika en massa gifter/lidande djur, ja, ni vet. För att jag är snäll och omtänksam. Sedan köpte jag en present till Sebastian, av samma anledning (snäll och omtänksam alltså, inte det med miljön). Åkte hem till mormor med hennes saker. Satte över extra-pengar till välgörenhet (fastän jag redan skickat ett sms med 100 kr till Syrien igår). För det tyckte jag behövdes.

 

Och när jag kommer hem för att ta itu med plugget, kånkar in varorna och plockar upp skiten. Vafan ser jag då?
Min extra-fina salami som jag valt ut i charken för att jag tycker att jag förtjänade lite plugg-snacks/gott pålägg idag är inte med. Jag har dock betalat för den för det ser jag på kvittot. Alltså vafan. Är det fucking karma eller? Förtjänade jag inte lite jävla salami ens!?!?!!

Jävla universum och eventuella styrande högre makter.

H******s b**s.

 

Nu tänker jag sitta här och sura och böla efter min förlorade salami. Och jag får det.

 

Sebastian jobbar som bekant på en stor mobiloperatör som kundsupport/säljare (Obs, ni ringer honom, han ringer inte er och stör). Idag pratade vi i telefon på hans arbetstid (rast dårå alltså).

Jag: Ja, men bra, då ses vi i kväll.

Sebastian (med hurtbulle-artighets-sälj-rösten): Ja, tack så mycket! Ha en trevlig dag!
Jag: !?
Sebastian: Eller oj, vafan säger jag till dig?
Jag: Ja! Puss hej, du älskar mig! Menar du.
Sebastian: Eh, ja, puss, menar jag.

 

Hej, arbetsskadad.

Fast antar att det är bättre än the other way around så att säga. Fast en del kunder kanske skulle uppskatta ett "puss-hej"?

 

Nu har jag ätit sallad med rökt lax. Gott. Snart yoga. Tjoho! Men först lite mer socialpedagogik och en hundprommis.

Eller ja. Idag var det rätt varmt ändå och klarblå himmel. Men man märker på löven på träden och temperaturen (särskilt sent på kvällen och tidigt på morgonen) att hösten smyger sig på. Jag brukade avsky hösten. Eller nja. Jag avskydde att sommaren var slut. Men inte nu längre. Jag älskar fortfarande sommaren, men jag kan absolut se det som är roligt med de andra årstiderna också (förutom januari, februari, mars, de kan slänga sig i väggen, mörkt, kallt, trist, blä). Och hösten är mysig. Fina färger, långa promenader, klar luft, varma bad och mys med tända ljus under en filt i soffan på kvällen. Och te. Mitt te-drickande ökar alltid markant på hösten. Dessutom nystart. Skola, jobb, allt tar liksom ny fart efter alla semestrar och lata dagar på stranden.

 

Skönt.

 

Dessutom finns det massor av snygga höstkläder. Och skor. Herregud ge mig skor.

 

De här tycker jag är to die for. Exakt så här. Fan vad jag är petig och kräsen på just höst-boots, men det måste vara precis så här... Fast jag hade velat ha svarta (i skinn, inte nubuck)... Från Vagabond är dem i alla fall.

Idag var jag och åt lunch hos svärmor. Hon sa att det finns platser kvar i fortsättningskursen i yoga om jag vill gå imorgon. Tror jag ska ta och göra det. Jag jobbar ju ofta på kvällar, men imorgon är jag faktiskt ledig.

 

Tycker det är ganska kul det här med yoga. Jag har alltid varit lite sådär, yoga-skeptiker, ni vet, avfärdat det som flum och så vidare. (Nu pratar vi alltså om yoga som avslappning/uppmjukning för kroppen, inte som direkt träningsform). Men jag har ändrat mig. Just medicinsk yoga (det vi pratar om) köper jag med hull och hår nu för tiden. Jag har varit både stressad, nere, trött och spänd, samt haft svårt att andas (stress, sa min läkare) och yoga är så sköööönt.

Man blir avslappnad av det. På rikigt. Avstressad och lugn och andningen bli lättare och man sover bra. Så skönt.

 

Jag tänker på en emotionsteori av James Lange till exempel. (Jag har väldigt bra koll på den här teorin just för det här är frågan som skälpte mitt psykologi-betyg ett snäpp nedåt förra året, haha). Jag missade en 6-poängsfråga rörande just detta helt och hållet.

Men teorin går hur som helst ut på att det INTE är så att vi

1. ser något

2. upplever en känsla av rädsla

3. reagerar fysiskt på detta (hjärtklappning, spända muskler, etc.)

 

Langes teori menar istället att känslor är en reaktion som kommer EFTER den fysiologiska reaktionen, det vill säga först får vi hjärtklappning och blir spända och sedan kommer själva känslan av rädsla. Ganska intressant tycker jag. För i och med den här teorin är ju yoga det mest logiska som finns: Genom att lära oss att kontrollera vår andning och öka cirkulationen i kroppen genom olika rörelser borde vi kunna "lura" hjärnan till avslappning, vi känner oss balanserade, lugna och avspända och därmed blir vi det?

Placebo-effekt eller ej, det fungerar för mig. (Ett litet oplanerat rim sådär på kvällskvisten, bjussar på det.)

Av samma anledning tänker jag mig att fysisk träning kan hjälpa mot stress, stress är ursprungligen en kroppslig reaktion som gör oss redo för fight or flight (slåss eller fly från en ankommande fara alltså). Om vi blir stressade över något som inte är ett omedelbart fysiskt hot säger det ju sog själv att kroppen inte får utlopp för detta och kortisol som bildas i binjurarna... ja, jag ska inte skriva någon uppsats här, men ni förstår min poäng?

 

Kroppen behöver vara i balans för att hjärnan ska må bra. Tror jag hur som helst. Klychigt kanske, men det får det vara då. Nu är mina funderingar här ganska ytliga och okomplexa men jag ska som sagt inte skriva någon uppsats. Har inte tid för övrigt, snart jobbmöte! Sedan ska jag göra något kg köttbullar att stoppa i frysen. Blir brare.